warning snapchat youtube instagram facebook

Min hästbakgrund

Agnes Dahlgren

Min hästbakgrund

Här kommer ett väldigt långt inlägg om hur jag rida började och min väg till dit jag är idag. För mig var det väldigt roligt att skriva, och jag hoppas att det kan vara kul att läsa för er!

När jag började skolan så hade jag väldigt många tjejkompisar som red, detta gjorde att det blev väldigt mycket hästprat och hästlekar som självklart gjorde mig nyfiken. Jag ville ju också veta vad det var som var så himla kul med att rida! Strax efter skolstart ställde jag alltså mig i kö till ridskolan och några månader senare var det dags, första ridlektionen. Jag kommer inte ihåg jättemycket från den, förutom att jag red ett lurvigt litet gotlandsruss vid namn Concorde men oavsett vad, så blev jag kär i hästarna redan där och då. 

Jag fortsatte på ridskolan i ca 8 år, och under dessa år byggde jag verkligen en bra grund för intresset. Redan ganska snart efter att jag börjat blev jag skötare på ett russ, Pripps Beer, och stallet blev verkligen som ett andra hem. Ridskolan jag red på var ganska liten, och när jag och resten av tjejerna i skötargänget blev lite äldre hade vi mycket frihet och fick ta ganska mycket ansvar. Vi kunde sova i stallet och hjälpa till hela lov, jobba på vardagarna och även hålla knattelektioner. Kanske lärde jag mig inte jättemycket om bra ridning på just den ridskolan, men jag fick med mig väldigt mycket annat. Jag lärde mig om vad det innebär att ta hand om en häst och ett stall, hur man tar mycket ansvar och framför allt, hur mycket man kan älska en häst. Under tiden jag red på ridskolan kom jag också i kontakt med bra människor som ville ha hjälp med sina hästar. Min första medryttarhäst var en av mina ridlärares islänning och under mina år på ridskolan red jag även ett fullblod som stod i privatstallet. Jag fick även första helgjobb på ridskolan, 13 år gammal och senare mitt andra helgjobb, som jag hade under 4 år, genom kontakter därifrån. 

Pripps och jag efter en Gymkhana, 2009

Jag och Pripps efter en gymkhana 2009, fotograf: Pierre Anderzon

Tösen

Jag och en senare sköthäst, Chatreuse aka Tösen 2014.

När ridskolan lades ned 2014 så hade jag ridit ganska mycket också utanför de ridlärarledda lektionerna, både på medryttarhästar och även hjälpt en av ridlärarna som bestämt sig att starta eget, då hon köpte in flera hästar som behövde motioneras. Jag kände att jag var redo för att ta nästa steg. Efter en hel del tjat på mina föräldrar så fick jag ta hem min egna häst, eller nästan i alla fall. Zorro som han hette (och heter) hade jag för första gången träffat 2011, på Grällsta Ridcenter. 

Jag och stallgänget åkte på ridläger på Grällsta somrarna 2011, 2012, 2013 och 2014 och alla dessa ridlägerveckorna hade jag Zorro. Jag hade alltså hunnit bli dö-kär i honom långt innan jag hyrde honom hösten 2014- sommaren 2015. Året med Zorro var helt fantastiskt och jag som aldrig ridit en och samma häst på det sättet som man gör när man har en egen, lärde mig massor! Sorligt nog tog året slut väldigt snabbt (varje sommar åker hästarna tillbaka för att jobba på ridlägret) och på grund av olika skäl så tog vi inte hem honom året efter. 

Zorro

Zorro 2015<3

Dock träffades vi igen på Grällsta, där jag har sommarjobbat de senaste 5 somrarna. Först som "praktikant" under 2014, 2015 och 2016, därefter som lägerledare 2017 och 2018. Planen nu är att åka dit några veckor i sommar också, vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Det är verkligen en av årets höjdpunkter och ett riktigt sommarparadis med bra vänner, gulliga ponnyer och glada elever. 

Efter att vi lämnat tillbaka Zorro så fick min motivation en liten svacka. Jag saknade såklart både honom och att ha en egen häst massor. Jag gick tillbaka till min tidigare ridlärare som startat eget, och hjälpte henne att rida en del men kände inte riktigt att jag hittade en häst som jag verkligen, verkligen fastnade för. Jag hade även en medryttarhäst under den här perioden, ett äldre halvblod som var en riktig läromästare. Honom red jag mycket och tyckte jättemycket om, men tyvärr blev inte vår tid så långvarig då han pensionerades och flyttade ett halvår senare. Lasse, som han kallades, hjälpte mig i alla fall att hitta tillbaka motivationen och den riktiga glädjen med hästarna. 

Apollo

Jag och en av hästarna jag red, Apollo 2015. Fotograf: Sarah Mihlberg

När Lasse flyttade var jag utan häst, igen. Vid detta laget kände jag mig lite uppgiven men i slutet av sommaren 2016 så kom jag i kontakt med en gammal ridlärare som jag haft under ridskoletiden. Hon och hennes dotter drev ett mindre tävlingsstall 15 minuters cykelavstånd hemifrån mig och behövde ridhjälp. Hon erbjöd ridning på allt från unghästar till hopphästar på 140-nivå så jag åkte dit och provred, och blev sedan kvar där i 2 år. Jag vill nästan påstå att det var först här jag faktiskt lärde mig rida, i alla fall litegrann. Jag fick radera mycket av det jag lärt mig redan under ridskoletiden och insåg vikten av att verkligen rida med benen. Hur konstigt det än låter så hade jag ridit i ca 10 år, i princip varje dag de sista åren, och red ändå alldeles för mycket med handen utan att kunna använda mina skänklar ordentligt. Sorgligt men sant.

Hos Anne och Claire Lindblad fick jag möjlighet att rida massor, så ofta jag ville och ofta även flera hästar per dag. Jag red både ut i skogen och på banan, ofta tillsammans med någon av dem så att jag kunde få hjälp. Jag fick förutom en massa ridhjälp, följa med på tävlingar, rida unghästar, vara med vid inridning osv. Det har verkligen gett mig massor och inspirerat mig till att vilja utvecklas ännu mer. Jag är dessutom övertygad att deras hjälp gjorde att jag klarade ridprovet och kom in på hippologprogrammet. Nu har jag ju gått här i 1,5 termin snart, men varför jag sökte hit och hur det har vart hittills tänker jag att vi tar i ett senare inlägg. 

Kenny

Jag och Kenny 2016.

Framtidsplaner då? Jo, först och främst ska jag gå klart min utbildning och ha en kandidatexamen i hippologi om lite drygt 2 år. Mer kortsiktigt är det som jag tidigare nämnt att komma ut på tävlingsbanorna med Valle lite smått. När jag var mindre var jag inte så tävlingsintresserad, men var med på några tävlingar på ridskolan ändå. Och efter det har det bara inte blivit av, först för att jag inte hade intresset för just tävling och senare för att jag inte hade någon häst att tävla på. Men nu är jag riktigt taggad, så längtar verkligen tills vår debut!

Sedan är planen också att köpa min första egna häst, förhoppningsvis i sommar. Jag känner att jag vill ha en egen nu, och kunna utnyttja de resuser och tränare som finns under min utbildningstid. Så om ni vet någon häst med trevliga gångarter i åldrarna 5-10, till ett rimligt pris så får ni gärna höra av er :) 

Långsiktiga framtidsplaner är väl just nu att åka till Tyskland och jobba efter utbildningen, och sedan på nått sätt jobba med hästar på heltid. Om man får drömma stort vill jag driva ett eget utbildningsstall, och hålla på med uppfödning i en liten skala. Jag längtar till framtiden och tror att den blir bra, bara man jobbar för det!

 

Kommentarer

Vill du blogga på Hästlycka?

Har du en talang för skrift, bild eller video? Älskar du hästar och ridning? Då kanske du är nästa bloggare på Hästlycka!