warning snapchat youtube instagram facebook tune

Att lyssna på sin häst

Jessica Jacobsson

Att lyssna på sin häst

Kan alla hästar hoppa lika högt? Har alla hästar samma förutsättningar att utföra en speciell rörelse i dressyr? I detta inlägg kommer jag att berätta mer om varför jag sålde min ena häst, slutade tävla min andra och istället köpte en ny häst.

När jag var liten red och tävlade jag dressyr på ponny en hel del och redan då visste jag att dressyr var min grej. I slutet av gymnasiet var det dags att gå över från ponny till storhäst och det var ett stort steg som jag egentligen inte var så förberedd på som jag trodde. Jag fick samtidigt ett nytt spännande uppdrag, att rida in morfars nordsvensk Oden. Under några år tävlade jag inte så mycket och jag tyckte nog i ärlighetens namn att det var ganska skönt att göra något annat.

Oden och tränade trick och frihetsdressyr tillsammans. Det var det bästa vi visste!

Åren gick och tillslut köpte jag Nitro, min första alldeles egna häst som med tiden visade sig ha ganska lätt för sig i ridningen. Så småningom började jag tävla en del och det gick ganska bra. Nu har vi tävlat och tränat tillsammans i ca fem år, men mer regelbundet de senaste två åren. År 2019 började vi träna för en ny tränare, Catrin Henriksson på Dressyrgården, och det är bland det bästa jag har gjort. Under året gick vi från klarhet till klarhet och vi lyckades slå till med hela 70 % två gånger och flera gånger red vi på 67-69 % på lokala tävlingar.

 

Här var vi Älmhult 2015 och startade vår första tävling någonsin. Vi red Lätt C:1 på 60 % och jag minns att jag var så otroligt stolt.

En av de sista tävlingarna 2019. Här hade vi ridit Lätt C på 70 % och Lätt B på 66 %. 

Nitro är otroligt ambitiös och arbetsvillig, vilket såklart har bidragit till att vi har lyckats så bra. Under våren och i början av sommaren 2019 kände jag att det egentligen var dags att lämna Lätt B-klasserna och ta oss upp till Lätt A. Nitro jobbade på bra på träningarna med den förvända galoppen och kämpade verkligen med skänkelvikningarna. Det kändes ändå som att vi inte nådde hela vägen fram, jag ville liksom mer än vad som var rimligt att kräva av Nitro. Att fortsätta pressa Nitro upp i klasser som han kanske egentligen inte har rätt förutsättningar för, kändes helt fel. Trots att Nitro inte är av den tyngsta sorten är han ändå en brukshäst och med sin exteriör har han inte lika lätt att utföra en del rörelser som andra hästar kanske har. Vi skulle nog kunna lyckas hyfsat på Lätt A-nivå tillslut om vi hade fortsatt träna lite mer, men jag vill att Nitro ska hålla och få vara med mig i många år framöver.

 

Min nya tränare bidrog verkligen till att jag fick upp ögonen för dressyren igen och jag började så smått att fundera på att kanske köpa mig ett halvblod eller en annan lite nättare dressyrhäst, som kunde få bli min ”läromästare” och ta mig ”vidare” i min egen ridning. Jag insåg snabbt att jag inte skulle kunna ha tre hästar och Nitro säljer jag aldrig. Det var då jag började fundera på att hitta ett nytt hem till min älskade Humle, ett hem där han skulle få vara någons nummer ett och fortsätta utbildas och utvecklas. När jag träffade Humles blivande ägare för första gången kändes det inte längre lika svårt då jag visste att de var som gjorda för varandra. Någon månad efter att Humle hade flyttat träffade jag Harley för första gången och redan när han tog första travsteget vid provridningen visste jag att det var vi! 

Så, jag rider fortfarande Nitro, men mest i skogen där vi trivs som bäst tillsammans. Annars rids han av min nya medryttare medan jag rider Harley och vi har det fantastiskt roligt tillsammans alla fyra. Med facit i hand tog jag rätt beslut när jag sålde Humle, slutade tävla Nitro och köpte Harley. Jag utvecklas i min ridning, Nitro njuter av att vara läromästare till en fantastisk tjej, och jag tror att Harley är stolt att få vara min läromästare.

/Jessica

Kommentarer

Vill du blogga på Hästlycka?

Har du en talang för skrift, bild eller video? Älskar du hästar och ridning? Då kanske du är nästa bloggare på Hästlycka!