warning snapchat youtube instagram facebook tune

En magisk gräns

Jessica Jacobsson

En magisk gräns

I dagens inlägg vill jag berätta om att sätta upp mål, kortsiktiga som långsiktiga, och om hur jag har nått mina mål.

När jag köpte Nitro i december 2013 hade jag ingen aning om att han skulle komma att bli en liten dressyrhäst. Jag började köra in honom när han var två och ett halvt och strax efter han hade fyllt tre år påbörjade jag inridningen. Vi red mycket i skogen (precis som idag) och tränade för duktiga tränare som hjälpte oss vidare i ridningen. När Nitro var fyra år startade jag vår första dressyrtävling, en Lätt C:1. Målet var då endast att Nitro skulle få se och uppleva nya miljöer. Han skötte sig utmärkt och resultatet, 60,00 % var inte fy skam för att vara den första tävlingen i hans liv. Vi hamnade någonstans i mitten, 9:a av 18 tror jag, vilket bara var en bonus med tanke på att mitt mål endast var att miljöträna Nitro.

Nitro och jag på vår allra första dressyrtävling.

Som femåring gjorde vi ett par starter till i dressyr och Nitro blev bara bättre och bättre. När han sedan var sex år ägnade vi oss mest åt körning och ridning på hemmaplan. Vi tävlade inte en enda gång på hela året. Det berodde lite på att det var det året som jag träffade Pontus, som blev min pojkvän och senare även min sambo. Det var nämligen på helgerna som vi kunde passa på att ses då vi bodde ca tio mil från varandra.

Förra året, när Nitro var sju år, flyttade jag ihop med Pontus och jag hade fått tillbaka tävlings- och träningssuget. Jag och Nitro gjorde ca 25 starter unde året och fick några placeringar och en vinst. Vårt personbästa nådde vi under hösten då vi fick ca 67,5 % i Lätt C och Lätt B.

I november gjorde vi förra årets sista start och avslutade med en tredjeplats i Lätt C.

I vintras började jag träna för en ny tränare och jag kände verkligen vilka framsteg vi gjorde. På vår andra tävling, i mars i år, red vi på 68 och 69 % i Lätt C respektive Lätt B. Jag trodde knappt att det var sant! Vi fortsatte träna och resultaten började trilla in, och med dem även placeringarna. Jag har satt upp ett långsiktigt mål, att starta Lätt A, och därför har jag också tränat på lite svårare moment som faktiskt kommer i Lätt A, och jag tror att det är en av anledningarna till att jag har lyckats bättre i Lätt C och Lätt B.

Ett av mina delmål har varit att rida på 70 % på någon tävling. Jag har varit väldigt nära flera gånger i vår men inte lyckats ta mig över den där magiska gränsen. Min tränare har stöttat och peppat mig jättemycket, och i hennes projekt ”Sikta mot stjärnorna” som jag är med i, finns en ”70 %-klubb”. Om man når 70 % på lokal tävling eller högre blir man medlem i klubben och får ett 70 %-schabrak. Vi har skojat om att jag skulle vilja ha en ”tröstklubb” för alla de gånger som jag har varit så nära de där drömprocenten. Så i söndags kom dagen då jag skulle rida div 3-final med laget. Förklassen, Lätt C:2, kändes otroligt bra. Nitro var följsam och med på noterna i varje liten del av programmet. När jag tillslut fick se resultatet på Equipe började jag gråta, 70,00 %!!! Var det verkligen sant? Hade JAG på min NORDSVENSK ridit på 70 %? Ja, det var så! Som en bonus räckte mina procent till en fjärdeplacering av 23 startande.

Att sätt upp långsiktiga mål och träna för att nå dem är mitt bästa tips för att på vägen så sina delmål! Jag fortsätter att träna nu och sätter upp nya delmål för att så småningom debutera Lätt A som är det här årets stora mål!

Ha en fin onsdag allihop så hörs vi snart igen! Kram på er!

Kommentarer

Vill du blogga på Hästlycka?

Har du en talang för skrift, bild eller video? Älskar du hästar och ridning? Då kanske du är nästa bloggare på Hästlycka!