Fredagstankar

Idag fick min häst något frispel. Kom ner till ridbanan och hon började dra iväg. När jag vänligt men bestämt förklarade för henne att det är jag som bestämmer, blev hon väldans sur och bockade, halvt ställde sig upp och rusade runt mig (jag höll i tyglarna). Jag försökte göra mig mig stor som ett hus för att visa för henne att det är minsann jag som bestämmer. Gick sådär. Tillslut kom jag iallafall upp i sadeln. 

Vi har fortfarande ett problem (eller säkert många fler, men ett tydligt iallafall) och det är hennes resekt för mig. 
Hon Vill bestämma - detta gäller när jag står på marken och inte när jag är på ryggen. Detta är extra tydligt vid lastning då hon verkligen är förbannad. Hon är inte rädd, inte stressad utan bara sur. Det kan ta en halvtimme att lasta och ibland 3 minuter. Hon står som ett ljus, hon kastar sig aldrig, stampar eller trampar aldrig runt i släpet. Hon ska bara bestämma när det är dags att gå på- 
Har varit i kontakt med en som kan hjälp mig - ska ta tag i detta nästa månad (när jag inte har alla andra utgifter....) 

Iallafall. 
Vi trmmade lite på banan idag igen. Jag har verkligen blivit nyinspirerad. Vet inte när det hände, men tror det var i samband med Hästskötarkursen jag gick på Strömsholm i höstas. Såklart även det faktum att jag börjar komma i form, att Fjonkan börjar komma i form, men ändå. Taggad på att faktiskt träna, slipa, bli bättre. 

Missförstå mig rätt, har såklart alltid velat bli bättre, men det har varit så många skador, plus en graviditet emellan och jag har kännt att "varför lägga ned tid - det händer alltid något som hindrar oss" - med detta sagt menar jag inte att jag slarvat med skötsel eller ridning, tvärtom, men just när det kommer till att finslipa detaljer i ridningen. 

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag träffat Fjonkan tidigare i hennes liv, men det är bara löjligt att tänka och önska det, för det är ju inte realistiskt såklart. Trots att hon är i år 16, känner jag att hon utan problem kan leva i 10 år till minst, om hon får vara frisk och skadefri - vilket vi såklart jobbar för. Så - 16 år säger egentligen ingenting. Ser det som att hon sparat sig för mig och att vi, men framförallt hon har några år att visa vad hon kan och vad hon är grym på, utefter förutsättningarna vi har, såklart. 

Detta inlägget blev inte vad det skulle - men kanske blev bra ändå? 

Tillbaka till dagens träningspass. 
Förutom problemet med respekt - har jag problem med kontrollbehov. Jag måste lära mig att släppa och låta henne sköta jobbet när det kommer till hinder och bommar. Tror det har med min oerfarenhet på storhäst att göra samt att vi aldrig hunnit lära känna varandra ordentligt på hoppbanan - aldrig kunnat träna på riktigt. 

Kom på den briljanta idén att prata högt til mig själv - som jag skulle gjort med en elev. "Tänk på att spänna magen" - "Rätta upp dig" - "Lägg volt efter serien så hon kommer tillbaka och blir stabil" - "Ut i hörnen - låt henne inte fuska" etc etc. Min tränare brukar söfa det nör vi tränar galopp, räkna galoppsprången högt under tiden du rider så tänker du inte på att trixa massa utan riktar fokus på att räkna galoppsprången. 
Detta är faktiskt väldigt bra. För även om jag tänket detta för mig själv så gör jag det inte riktigt i samma utsträckning som när jag pratar med mig själv. 
Låter kanske skumt - men det var bra! 
Hursomhelst - det gick bra, jobbade höga galoppbommar och avslutade med en serie och ett lite högre hinder i mitten, det gick superbra! 
På söndag är det P&J - ska bli rolgit att hoppa lite igen!

Fotot: Falkenbergs Foto