Hur rider jag?
Tänkte skriva lite om hur jag jobbar med Fjonkan.
Som ni säkert vid det här laget har förstått rider jag väldigt mycket i skogen. Nästan uteslutande.
Jag har inte tagit något utökat b-kort ännu så är ganska låst till gården om jag inte har någon som kan följa med till ridhus etc. MEN jag ska fixa ett utökat B - inom kort. Men måste öva backning med släp.......
Hursomhelst. Jag har iallafall som tur är en ridbana på gården - och den används flitigt.
Jag försöker att träna på ridbanan minst 1 gång i veckan, gärna två. Då är det bommar, markarbete och ibland något skutt.
Ridbanan gjordes under de första ponnyåren dvs den är i minsta laget för en storhäst, som dessutom behöver ganska långa sträckor för att komma igång. MEN den ät guld värd i allafall.
Men, skogen. Jag älskar att rida i skogen. Det är det bästa (efter att hoppa.... hehe) Dessutom finns det ju omöjligt bättre träning än då?
Varierande underlag, backar upp, backar ned, stockar, stenar, gropar. Hårt, mjukt, grus, gräs, asfalt (väldigt lite asfalt).
Jag rider i samtliga gångarter, både upp och ned (självklart inte full fart nedför, men kortare galopp i lätt nedför sluttning) och både på hårt och mjukt underlag. Det är väl egentligen så som vi alltid ridit och är uppväxt med att rida och *peppar peppar* vi har haft väldigt få skador på både ponnysar och hästar.
Jag försöker numera hitta utmaningarna i en skogstur för att få ut mer av dem. Dvs tänka extra mycket på sitsen,utan stigbyglar, byta sittben, skänkelvikning fram och tillbaka över vägen, övergångar, tempoväxlingar, galoppera igenom vattenpölar, testa nya vägar (även om det är markberett (ej sått!!!) och dömt att misslyckas). Allt för att variera och utmana både mig och Fjonkan.
Jag har även lagt in lite träning från marken före en skogstur, detta är något jag ska utveckla ännu mer.
Är det någon mer som har en riktig "pissemärr"? Hur ter sig dessa? Fjonkan kan verkligen vara så annorlunda från dag till dag och ena dagen tror jag att hon ska ramla ihop och dö på stört och nästa dag taktar hon så fort jag kortar tyglarna. Är det så det är? Hade aldrig problem med mina ponnys, så reflekterade aldrig över att det verkligen kunde bli så illa? Har börjat sätta nålar (akupunktur) för hormonbalansen och hon får ett foder som innehåller örter som ska lugna vid brunst, men ibland känns det helt hopplöst. Tips? 
