Jag har tävlat!
Vårens första och enda start....
Kommer knappt ihåg hur det var att tävla. Var lagom osugen på vägen dit. Eller hela veckan faktiskt... Jag har inlett första semesterveckan och gick direkt in i något slags semestermode där allt med prestation kändes jobigt! Men, snål som jag är så hade jag ju betalat för att tävla, så då gjorde jag det! Eller snål...mormor kallar det att vara ekonomisk. Låter ju mer symatiskt, helt klart!
Första gången på många år när jag bara hade en häst med mig på tävling. Så stillsamt och lugnt.
Det som däremot inte var stillsamt och lugnt var stressen inomborde för de nya Covid-19 anpassade tävlingsupplägget. Max 50 personer i varje klass, därmed uppemot 3 klasser av dagens 1.20 som jag red. Lika många varianter av klasserna innan, HUR SJUTTON SKA MAN RÄKNA!!!? Endast en medhjälpare, ingen publik och ingen cafeteria. Nervöst hoppades jag på att jag förstått alla restriktioner korrekt. Jag undvek att spotta på mina medtävlande, även om det inte stod, men det är väl högst relevant i dessa tider. Nu brukar jag inte spotta på medtävlanden överlag, inte på människor över huvutaget faktiskt.
En rätt konstig känsla över tävlingsplatsen över lag. Alla känns som att de är där lite på nåder. Håller sig i från varandra, samtalar på avstånd och effektivisererar fysisk tid på tävlingsplatsen. Tänk när vi om många år berättar för någon som precis börat tävla att "när jag var ung, då kunde det minsann vara över hundra startande i en och samma klass...!"
Vi red in på banan. En A:0 med 12 hinder, 13 språng och väldigt lång. Mycket bra början, jag red bra. Mjukt och inkännande, Janne var nogrann. Vi kom lite kort på hinder nummer 9, passande nog stod Hopptränaren där så jag säger till mig själv att det skulle vara så oerhört pinsmt att riva just det hindret! Så Janne sköter sig och räddar oss över. Fram till 10an kommunicerar jag helt telepatiskt med Janne och säger: "håll ihop det här nu!
Det gjorde han! Helt andfådd rider jag ut från banan, byter en nöjd blick med Hopptränarn och travar av Janne samtidigt som jag säger till honom hur duktig han varit var tredje steg. Det räckte till en 6e placering!
Nu väntar semester med den ohästiga sambon så det blir liksom ingen mer tävling denna vår. Det innebär ju då att jag helt oödmjukt faktiskt kan säga att jag varit placerad 100% av mina starter denna säsongg! Gött ju.
Såklart snyggt klädd i ridbyxor från Cavallo och tävlingstopp likaså. Älskar den toppen med det lilla kruset vid knapparna. Svor en sväng när det kom några droppar regn på mina helt nya vita ridbyxor...
Nu väntar två veckor semester. Janne får ledigt och jag också. Just nu känns det bara tomt... Men jag är övertygad om att jag kan överleva när jag står och blickar ut över lapporten och dricker vatten från en Jokk.
