Livet på landet - maskinhysteri
Nog heter han väl Kjell?
För de som följde mig på min gamla blogg så fick ni möjligheten att följa med på mina första möten med sånt som bara sker på landet. Det är blandat högt och lågt men vill ni läsa om Sktimaskinen Baggis kan ni göra det här, eller om traktorn Bettan så finns hon här!
Som på alla gårdar så har vi gräs. Gräs, gräs, gräs... Gårdsfrun hävdar att hon gillar att klippa gräset med gå-gräsklipparen, som förvisso har en liten motor så att den går framåt, men det är ändå jobbigt. Jag tror henne alltså inte. Hon påstår att det är vardagsmotion.
Min ohästiga sambo sa vid ett svagt ögonblick att vi givetvis klipper gräset runt vårat hus. Sedan dess är det enbart jag som klippt gräset.
Gårdsherren gillar inte att gå med gräsklipparen. Han hade en åkgräsklippare som skar för snart två (2) år sedan! Kan förstå hur frustrationen bubblat inom honom under den här tiden. För män i allmänhet gillar motordrivna ting, gårdsherren i allmänhet. Kan tänka mig hur förhandlingarna mellan Gårdsfrun och Grådsherrn sett ut. Han har lagt upp potentiella förslag, hon har sagt nej. Till slut måste han laddat med ett sånt enormt övertalningstal att hon inte längre orkade lyssna. Alternativt att hon var inne i sin egen värld och sa Ja till något helt annat...
Nu står den på gården - gräsklipparen! En röd vacker skapelse med gnistrande hjulupphängning och flong nya däck. Inte ett stänk av lera... Dessutom har den ett fack för färdkost! Gårdsherren såg mer än lycklig ut när han cruisade runt igår. Tror att namnet får bli Kjell, eller Kjelle. Kjell känns som en sådan som klipper gräset!
Tror att Kjell kommer trivas bra i familjen! Kanske att till och med den ohästiga sambon kan tänka sig att klippa gräset framöver...
