Veckans hopp
Att boosta varandras svagheter...
Har hunnit med två hoppträningar den här veckan. Två lika bra men på extremt olika vis.
Funderar över hur något kan vara tekniskt svårt på så olika vis, där självklart höjd och övningstyp spelar in. Men tekniskt svårt på det viset att det är olika svårt för olika hästar. I kombination med mig som ryttare så klart... Icke att förglömma är ju att jag är en glad amatörryttare, men i den bästa versionen av mig själv såklart.
Janne med långa ben och ganska sävligt rörelsemönster föredrar inte att trava eller galoppera över cavaletti. Han gjorde det lite bättre som yngre, men nu med sina 16 år i livet så är hann less på det. Less på det viset att han helt enkelt kan stanna mitt i en travcavaletti eller glömma lyfta benen i galopp. Gillar ändå det, att han skiter-it och kör sitt race. För några veckor sedan så blev jag sur på honom och försökte verkligen rätta honom i hans "lathet" över bommar, det med både skänkel och spö. Då bockade han av mig istället. Kände då att: "OKEJ! Jag hör vad du säger, vi slutar med den här övningen!"
Under stor del av vårat liv tillsamans så har många tränare historiskt sagt att han är fin, vilket han är, och därmed också godtagit viss form av nonchalansen han besitter. Lite som att de inte vet hur de ska förändra det eller blivit så kallat hemmablinda. Jag gillar inte det. Han kan hoppa bra, kom igen liksom - 1.20 långa ben kan hoppa! Men han kan likväl riva fyra hinder på en bana. Hopptränarn nu har hela tiden varit där och petat och faktiskt sagt att han inte är nöjd med att han gör det. Han har ställt krav på både mig och Janne att vi inte ska göra det! Där har det någonstans gått upp för mig att jag inte behöver acceptera att han river. Vi har inte löst det med cavaletti utan istället gjort övningar och byggt banor som tvingar honom att anstränga sig (och mig). För mig känns det verkligen som att vi då fokuserar på att utveckla hans goda sidor och boosta de, istället för att lägga energi på något som vi båda kräks av.
Lite som att alla på gymmet inte är gjorda för att bygga muskler och lyfta 120 kg i bänkpress. Vissa passar bättre till Aerobics. Jag passar nog inte till något av dem om jag ska vara krass... Men jag går vackert till gymmet flera dagar i veckan för att det sägs vara bra! Sen fortsätter jag boosta min styrka i att tillverka en god Aperol Spritz och tillaga något riktigt mumsigt på min nya Muurikka. Kanske mina hemgjorda Naanbröd med en urgod Palak Paneer...
Som sagt: jobba på styrkorna - hoppa över svagheterna!
