Vinterfodrade ridbyxor och första traven
Undrar lite hur jag klarat mig genom livet...
...utan att ha vinterfodrade ridbyxor!? Fick hem mitt livs första par från Cavallo häromdagen och testade de för första gången igår. De ÄR så sköna! Hur mysigt att sätta på sig fleecbyxor liksom? Oerhört! Nog för att det fungerar bra med underställ, men de har ju sannerligen en tendens att vrida sig.
Det har ju varit hela -1 grader den här helgen, vilket i vanliga fall innebär att jag nästintill frusit ihjäl. Inte nu längre! Är så lycklig.
Hela gänget i vinterridbyxor från Cavallo, Caja är modellen
I övrigt har den här hösten passerat. Ja, det ordet passar Så. Himla. Bra. För hösten har verkligen bara skett och jag har hängt med. Träningen började gå mycket bra och Janne har hoppat så fint. Vi rider banor stadigt på 1.35 och gör det dessutom riktigt bra. Hade därför planerat två sista tävlingar det här året, den ena skulle varit idag. Men så klart blev den inställd, som hela tillvaron just nu. Det är självklart toppen att vi tar situationen på allvar, men det hindrar inte mitt inre från att vara lite sur.
Vädret har varit helt okej så vi har kunnat träna på med unghästarna hemma längre än tänkt. Ella sköter sig exemplariskt och börjar bli riktigt fin. Vi rider ut i alla gångarter och har tom varit iväg i rihus och hoppat en bana. Mäkta stolt!
Efter en av mina lyckade ridpass så gick jag in på instagram och såg en av profsryttarna som red på sin 3-åring. Då kände jag direkt att vi måste step up the game. Numera rider jag därför som ett profs, åtminstone inuti mitt huvud.
Elle On the Hill, f 2017, e. Heartbeat ue. Careful
Pommery har fortskridit med sin inridning och i dag travade vi för första gången helt själva på banan. Hur coolt? Han är ju en sån där busig sak som gärna håller på och småbusar på linan, hagen eller mest hela tiden. Därför är jag lycklig så länge hans kroppsbalans inte är helt perfekt, när han får koll på den finns det risk för att jag kommer flyga som en vante.
Det är ändå kul med Pommery, för det är som att jag får tillbaka mina ponyår på ridskolan. Ni vet när man precis skulle lära sig rida och benen inte nådde nedanför sadeln... Som om inte det var nog så var inte balansen på topp och styrningen var inte det lättaste direkt.
Pommery LVST, f 2018, e. Heartbeat ue. Careful
