warning snapchat youtube instagram facebook tune

Inridning av hästar

Matilda Petersson

Inridning av hästar

Under åren har jag ridit in ett antal olika hästar. Det har blivit främst unghästar men även några äldre vilket är en större utmaning. Med tiden har jag satt ett system som jag känner mig trygg i. Främst handlar det om att lyssna på varje individ.

De senaste hästarna jag ridit in som är mina egna har jag ridit in själv, alltså det mesta har skett utan ledare förutom när jag hänger. Kan vara ett minus i säkerhetstänket men jag är väldigt nogrann med att ha arbetat upp ett band med min häst och en hel del ska sitta redan från markträningen. Man kan aldrig snåla med tömkörning, det är en bra grej för att de ska förstå sig på bettet och styrning, även röstkommando vilket är det viktigaste och då får man det 10 gånger lättare vid ridning sedan.

Hästen behöver inte vara 100% sadelvan, men det är alltid en fördel om hästen accepterat den helt. Jag har insett hur mycket lättare det är att börja barbacka. Man kommer av lätt om något händer och dessutom känner man minsta spänning i hästens kropp med tanke på att man kommer så nära hästen. Innan jag får för mig att ens sätta mig på en häst hänger jag mycket, då brukar sadeln få åka på om hästen känns okej med det, men vid uppsittning kör jag gärna barbacka.

Det mesta handlar om att lyssna på hästen, hästen ovan kunde jag hoppa upp på andra gången jag var hos den och samtidigt känna mig trygg med det beslutet, medan en av mina egna har jag jobbat med i 1 år för att få henne avspänd. Alla hästar är olika individer som har olika livserfarenhet i bagaget. 

Jag sätter mig verkligen inte på vilken häst som helst, dock ser jag inte det omöjliga i det som många andra anser. En farlig häst i mina ögon är en häst som inte har respekt för människan, som inte fått lära sig eller som har ont någonstans, men då är det ju upp till oss om vi vill tackla eller gå runt problemet, dvs lyssna på hästen/ gå tillbaka till ruta 1. Finns det ingen kemi eller ledarskap så ska man inte heller sätta sig på hästen.

Dimman för ett år sen, tog lång tid med många varv i longerlinan innan hon accepterade sadeln. Idag rider vi uppsuttet i skritt och trav, fortfarande med lite spänningar men verkligen bra för att vara så försiktig som Dimman är. Med lite mer tid kommer det bli en supertjej av henne!

 

Min airbagsväst har räddat mig många gånger. Däremot vill jag helst inte ha den vid just inridningar om jag skulle behöva komma av snabbt och den låter ju som ett pistolskott när den smäller upp sig. Jag har dock alltid vanlig säkerhetsväst på mig vid inridningar. Det är unga djur som har alldeles för lite erfarenhet för att man ska känna sig trygg på dem, det kan hända i princip vad som helst.

 

Mitt system något sammanfattad:

1. Markträning, tömkörning, kommando och ledarskap ska sitta någorlunda, blir så mycket säkrare och enklare då.

2. Häng mycket över hästen, helst med sadel och ännu bättre om man kan hänga från båda sidorna vilket jag är riktigt kass på. Jobba alltid med en häst som inte är full av energi, en kvart i longerlinan får ner dem på jorden.

3. Lyssna på hästen, är den redo så sitt upp barbacka första gången. Hästens öronspel har stor betydelse om den är uppmärksam på mig eller inte.

4. Ledare är alltid tryggast, men anledningen till varför jag ridit in mina egna utan är för att de blir avvaktande och undrar lite vad som händer . Fördel eller nackdel vet jag inte. Men vi slipper steget ut från grimskaftet vilket gör att de känns stabilare snabbare och måste stå på egna ben direkt. 

5. Tid och tålamod, vissa hästar kräver mer tid än andra hästar. Att hålla på varje dag i månader skulle jag inte tro funka heller, unga hästar måste smälta in. Hellre träna i korta perioder isåfall.

6. Tänk på säkerheten och använd säkerhetsväst, förstår mig inte på människor som inte använder väst i samband med inridning. 

Kommentarer

Vill du blogga på Hästlycka?

Har du en talang för skrift, bild eller video? Älskar du hästar och ridning? Då kanske du är nästa bloggare på Hästlycka!