Jag räknar dagarna
Jaha och där slog kylan till även här i söder. Tjocka hästtäcken, broddar, fruset vatten, stenhård ridbana och allt vad vintern innebär. Nä hörni det här är inte kul, men på nå vis lyckas man ändå överleva den febrilt kalla och tråkiga vintern i Sverige.
Det är den här tiden på året som jag saknar ett ridhus något sådär fruktansvärt mycket! Men vintern brukar gå oerhört bra ändå, med lite kreativitet kommer man långt, och så lite kämparglöd med det där förbannade broddandet dag in och dag ut. Jag håller igång mina hästar med den hemskt underskattade skritten, långa rundor i högre tempo har funkat helt suveränt de senaste vintrarna. Såklart varvat med att åka till ridhus och lite trim på ängarna som jag har tillgång till. Helt perfekt!
Chico är superglad över att vara igång igen! På onsdag blir det en check hos kiropraktorn, sen kan vinterträningen starta vilket ska bli roligt! Vi har mycket att jobba på, både i ridbarheten och hans självförtroende. Han har lite kaxig look, men bakom det döljer sig en oerhört osäker liten pojke😉
Chico tröttnade rätt fort den senaste fotograferingen...
Saga var hos veterinären i torsdags, men vi har ännu inte fått svar på vad det är för fel. Hästen visar något och röntgenplåtarna visar något helt annat, eller också inte. Mycket frågetecken kring henne just nu dessväre. Sjukhage och mycket kärlek löser det mesta för stunden❤️
Jag är en av dem som kommer räkna ner dagarna till ett nytt år, för det här året hade inget vidare att komma med. Utdömd häst, dåliga beslut och ett allmänt eländigt år. Men efter regn kommer solsken sägs det. Redan nu inväntar jag med spänning en del roliga saker framöver! Återkommer🤗
Ha en bra vecka i kylan!☃️
