Update Vildhästen
Längesen jag delade något om vildhästen här och med tanke på hennes enorma utvecklingskurva den senaste månaden så passar det bra med en liten update om den vilda ponnyskäcken🌟
Jag har verkligen hoppet uppe om att det här kommer bli en fin ridponny om några år, men det där hoppet har verkligen inte funnits där hela tiden. Emellanåt har jag bara velat ge upp när små saker som att sätta på en grimma, som man tar för givet på de andra hästarna inte alls funkar. Men jag inser att om jag lyckas ta mig igenom det här projektet kommer jag ha en superponny i framtiden och en erfarenhet rikare.
Först kommer skitjobbet, sen kommer belöningen. Så är det med allting.
Drar man hem en ren vildhäst som gått vild i 7 år gäller det också att låta saker och ting ta tid. Hon har snart varit hos mig i 10 månader och det är nu på senaste som hon accepterat oss, kan lyfta hovar, spola ben, longeras med lätta kommandon och leda utan att dra iväg.
Hästarna som gått vilt i sin uppväxt har enligt mitt tycke en annan relation till människan. De uppskattar saker på ett annat sätt och man får en starkare relation med dem. Jag kan verkligen tänka mig fler vildhästar i framtiden. Nu hade jag dessutom turen att hon bara var 7 år, ju äldre desto svårare.
Med det sagt vill jag bara säga att ingenting här i världen är omöjligt. Det har känts fruktansvärt omöjligt 75% av vår resa hittills, men det är de sista 15 procenten som räknas och som gör en sharp på att fortsätta göra det omöjliga möjligt.
Den dagen hon gör sin första tävlingsstart ska hon också få sig ett riktigt namn i passet. Cortina M. Alltid velat att ha en häst som heter Cortina, simpelt men fint.
Ha det fint🌸
Och kom ihåg: Ingenting är omöjligt!