Ulrika

1993 E: Uttini Ue:Lansiär
Ja herregud . Vart ska jag börja ? Ulrika också kallad Ulla är en häst som lärt mig allt jag kan. Hon är liten (knappt 160 cm/mkh ) och är som en liten spindel. Hennes gångarter och framförallt hennes trav har gjort att väldigt många människor fortfarande än idag känner igen henne.
Inte nog med att hon och jag tillsammans har tävlat upp till svår klass med många medaljer i bagaget så är hon världens snällaste häst. Jag tror aldrig jag har träffat på en häst som henne.
Det var inte meningen att vi skulle köpa häst när vi fick ett samtal att en tjej hade en häst som hon sa skulle passa mig perfekt. Jag tävlade då på högsta nivån bland D ponnysar och hade bland annat siktet inställt på EM för Italien i Italien det året.
I vilket fall övertalade den här duktiga och framgångsrika ryttarinnan min mor att komma och kolla på ”Ulla” i stallet. När min mor dyker upp ser hon massa godkända hingstar och otroligt vackra hästar... Precis överallt. De fortsätter att promenera genom stallet och mitt i stallet står en liten brun sak med otroligt stora öron. Ryttaren pekar på hästen och säger :
- Här är hon.
Mamma tittar tillbaka på ryttarinnan och säger :
- Nej . Inte den där lilla. Det går inte. Du måste skoja ?
Efter många diskutioner och lite övervägning så tar ryttarinnan fram en film och säger att min mor bör kolla på filmen först. Hon förklarar också att den här hästen inte passar vem som helst utan hon väljer sina ryttare. De flesta som hade kommit ut och provridit henne hade inte ridit henne bra. De hade definitivt inte kunnat sitta på henne i traven utan att störa henne och göra henne arg.
Mamma tyckte om vad hon såg på filmen och pratade sedan med mig. Hon och ryttarinnan kom fram till att jag skulle provrida henne, vilket jag också gjorde.
Det var kärlek vid första ögonkastet för mig. När jag väl hoppade upp så sa det verkligen KLICK. Vi var mycket riktigt menade för varandra & från den dagen har det alltid varit så. Vi passade med varandra som handen i handsken.
När jag väl gick ut med att jag skulle köpa henne ringde vår telefon sig varm. Folk varnade oss för denna häst. Att hon var istadig och att hon kastade av ryttare på löpande band. Jag är glad att jag aldrig lyssnade och jag ska berätta för er att jag ALDRIG någonsin under alla dessa år har åkt av henne eller ens varit nära att göra det. Jag ångrar inte en sekund att vi just köpte henne !
Jag har upplevt allt med denna fantastiska individ och vi har haft varandra sedan jag var 15 år och idag är jag 28. Hon står fortfarande här i stallet och kommer vara här hela sitt liv.
Jag har under otroligt många år fått väldigt höga bud på denna häst men jag har aldrig sålt henne. Vissa hästar är bara inte till salu oavsett hur mycket pengar folk än vill betala.
Jag skulle kunna sitta här och skriva om alla stora tävlingar, mästerskap och galor som Ulrika och jag har fått uppleva tillsammans men det känns onödigt. Ulrika behöver ingen introduktion utan jag tror att många som just sysslar med dressyr vet vem hon är.
Idag står hon fortfarande i mitt stall. Snart 27 år gammal och lika lycklig då som nu. Det är allt som betyder ngt. Jag hoppas på många fler år med henne men nu som pensionär. Hon ska ha det bästa livet man kan ha som en gammal tant och det har jag gett mig tusan på. Det är det ABSOLUT minsta jag kan göra när hon givit mig sina bästa år.
Tack Ulla, utan dig hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag är dig evigt tacksam 💕