Markträning

Nu har vi haft den efterlängtade lastträningen - som egentligen blev mestadels markträning då Fjonkans beteende, som jag misstänkt, inte har det minsta att göra med transporten. 

Låt mig beskkriva hur hon betett sig tidigare (och även igår, i början, för Anna.Carin). 
Hon börjar redan i stallet att bli otålig, skrapar i govet och flyttar sig fram och tillbaka i stallgången (detta bara av att släpet står framkört). 
Kommer ut på gårdsplanen och hon har redan bestämt sig för att inte gå på. Vi går lugnt och sakta mot släpet och precis innan hon kliver upp så går hon på sidan och backar. 
Backar till förbannelse. Sedan blir hon förbannad. Hon småspringer mot mig, nästan attackerar, när vi går mot släpet. Hon gnisslar tänder, hon slår med frambenen, hon stampar i marken, hon reser sig, hon gör luftsprång, slår bakut etc etc. Sedan stannar hon helt plötsligt och ser oberörd ut. Lugn som en filbunke. Man testar igen - samma visa, eller så tycker hon att hon är klar och går rakt på släpet. 

Detta gäller när vi ska iväg, lämna gården. Hem brukar aldrig vara bekymmer. 

Så, Anna-Carin kom ut och hon började först med att ta ut Fjonkan på gårdsplanen - transporten var framkörd men stängd och vi höll oss en bit ifrån. 
Det visar sig ganska snabbt att Fjonkan inte alls vill göra som vi vill. Men visar uppmärksamhet åt släpet, tittar, nosar osv, går bredvid släpet - och jag får min misstanke bekräftad. Hon är inte rädd. 

Vi öppnar släpet och nu kommer sidan jag beskrev ovan fram. 
Hon testar alla flykttekniker hon kan komma på. Galopperar runt i repet på gården, studsar, surar - men vi låter henne hållas. Emellan åt går vi ner mot transporten och hon får nosa. 

Detta håller vi nog på med i en dryg timme innan vi börjar be henne gå på släpet. Hon fortsatte sura och försöka fly, bestämma, vara dominant men tillslut så lugnar hon sig. 
Går självmant upp ett par steg på släpet - backar tillbaka. 
Går upp igen, står stilla nosar, Anna-Carin ber henne backa ut. Går bort, vila, tänka. Upprepar detta och vi kommer längre och längre in i släpet. 
Till slut springer hon nästan på själv, alltså energin som hon användt gentemot mig och föra att köra över mig och sura, använder hon istället riktat mot transporten och går på utan problem. Till och med så att hon backar fram och tillbaka på släpet självmant. 

SÅ häftigt. 

Idag testade jag det själv och använde mig av de verktyg som fått se och började testa. Först med stängt släp och sedan med öppet. Idag visade hon inga tendenser till attatckera mig när vi närmade oss släpet utan bara energi som var riktiad in i släpet. 
Vi backade och höll på ite fram och tillbaka och hon var superduktig. 
En halvtimme höll jag på varav 10 min med att lasta på och av. 
Helt otroligt. 
Ska testa i morgon igen för att smida när gärnet är varmt och kommer definitivt att åka ut och ta lektioner i markträning.

Fjonkans brist på respekt speglar sig även när jag sitter i sadeln, men som jag nämnt innan har jag aldrig kopplat det till bristen på respekt utan att hon varit motvillig ibland. VIlket iochförsig alltid har varit märkligt då hon helt plötsligt kan bli jättepigg. Hon bestämmer. 

Detta har ju blivit en ond cirkel då jag alltid varit rätt att hon haft ont och låtit henne lite vara. Detta har ju slagit över totalt - och nu när hon faktiskt är bra och fin i kroppen - har hon hittat orken att testa gränserna. Ordentligt. 

Så otroligt roligt. 

Kika in på min instagram för film från dagen! @adajosefingebbie