Mental träning för ryttare

Mental träning verkar vara ett ganska nytt ämne för många inom ridsporten. Jag har nuddat lite vid ämnet tidigare i inlägget om prestationsångest. 

Jag var iallafall på föreläsning igårkväll på FORF (Falkenbergsortens Ryttarförening). Mental träning för ryttare. 
Mycket handlar det om självkänsla och självförtroende och att man ska fokusera på sig själv och inte bry sig om vad andra gör eller vad andra tycker och tänker. 
Att man sätter upp egna mål och inte jämför sig. Att man delar på Person och Prestation - det är inte samma.
Jag till exempel som jag nämnt tidigare blir ju väldigt arg på migsjälv när jag sabbar en ritt och inte ger min häst den supporten som hon behöver för att förstå uppgiften vi har framför oss. Hon älskar att hoppa men det betyder inte att hon förstår banan, jag måste ju visa henne vart vi ska. Det är team-work i allra högsta grad. Om jag visar osäkerhet och tvekan så kommer hon direkt att känna av det. De är mer mottagliga än vad man kanske kan förstå. Det är en fin balans. Vi är rovdjur och hästar är flyktdjur - det gör det hela ännu mer viktigt att vi förstår varandras signaler, annars kommer det inte att fungera. 


Vi är idrottare som vilka andra idrottare som helst. Vi behöver samma förberedelser som andra idrottare. Trots att vi väldigt ofta påpekar att vi är ett med hästen, vi jobar i ett team så är det trots allt så att det ärhästen som värms upp, stretchas, man planerar måltider, vatten, man joggar ned etc. Men vi då? Vi glömmer ju bort oss själva. Hur ska vi kunna prestera på topp med fokus och hela alltet om inte vi själva är uppvärmda, har ätit ordentligt. Hur ska vi hålla fokus? 
Vi pratade om att det är alldeles för öppet omkring oss ryttare, vem som helst på en tävlingsplats kan komma fram precis innan man ska in på banan och börja snacka. 
Om man jämför med friidrott och höjdhopp som jag höll på med innan - ingen fick komma i närheten av ansatsbanan under tävling. Ville man prata med sin tränare fick man själv gå ifrån ansatsbanan för att prata. 

Hursomhelst ska jag boka en session med ryttarcoaching för jag känner att jag måste komma ifrån min osäkerhet och bygga upp självkänslan, för den förstör ganska ofta. Självförtroendet är det inget fel på men problemet är att jag vet att jag/vi klarar en bana, men när det händer någonting så dyker självkänslan ner under skorna och osäkerheten är ett faktum. 

Istället för att rida "en säker" ritt så kommer prestationsångesten (kanske också tävlingsinstinkten?) och jag vill och känner att jag måste vara felfri, för vad ska annars alla tänka och tycka? 

Jag stör IHJÄL mig på det. För jag tävlar ju inte för andras skull. 

Jag måste också skaffa mig smarta mål och vara kreativ och realistisk i målsättningen men samtidigt inte hålla tilbaka och vara vara rädd att ha mål. 
Men för att skaffa mig de målen måste självkänslan bli bättre, tron på att det faktiskt går inte bara vetskapen om att det går. 

Så enkelt men så svårt. 
Någon som känner igen sig?