Vägen tillbaka...

Så var hon äntligen min. Den där trasiga lilla hästen.
Jag bestämde rätt snart att jag ville testa lite Horsemanship för att börja få henne att öppna upp sig lite. Jag tog lite lektioner för en superduktig tjej och mycket riktigt efter ett tag fick vi fram lite attityd hos Fjonkan.
(Dessvärre har nu denna tjejen flyttat och kan inte längre ta hjälp av henne - men ska leta upp någon för att fortsätta - lite då och då. )

Samtidigt tog vi lite hoppträningar, mest gymnastikhoppning såklart och kämpade på i skog och mark med backar och låg form (till förbannelse...) Men det måste väl vara den absolut bästa träningsformen? 

Nu är det så att Fjonkan har en förmåga att snubbla (pga skadan i halsen, då de har nerver i halsen som går ner i frambenen) och detta gör att hon dessutom är en ganska klantig häst. Hon har dessutom problem med brunsten och irriterar valackerna i hagen ganska bra. Detta har genom åren resluterat i en hel del sårskador men inget allvarligare än att det har blivit (ännu mer) antiinflammatoriskt med jämna mellanrum. 

Vi har kommit ut på en del P&J och tävlingar 80-90cm med fina resultat mellan skadorna. 
Vi har regelbundet haft massör som kört djupvåg på henne. 

Förra året började verkligen superbra, vi startade 1m för första gången och fick dessutom med oss en placering - jag var gravid men kände att nu jäklar har det lossnat för oss, tänkte att jag har ju ett par månader innan jag måste sluta tävla och rida. 

Trodde jag iallafall. 

Tar in henne från hagen en dag och ser att det blöder från framsidan av hasen. Inget ovanligt men vad jag lärt mig av alla skador så är rörelse bra, om det inte är en fraktur då såklart. Jag tvättar av det, 
sitter upp och skritten känns som vanligt. Börjar trava och hon hoppar på 3 ben. Flyger av hästen (alltså som i hoppar av i farten, inte ramlar av) och går genast tilbaka till stallet. Ringer veterinär och kollar såret - först då ser jag hur djupt det var. Veterinär rekomenderar djursjukhuset. 
Jahopp, bara att packa in hästen och åka ner. 
Väl där, in på röntgen och undersökning. 

Det visar sig då att sparken gått igenom benhinnan och träffat benet. Det finns risk för fraktur, då detta tydligen kan komma senare. 
Det som var positivt med deta var att hon iallafall inte fick smärtstillande - hon ska ha ont så hon inte rör sig. 
14 dagar på box. 

Jag känner bara hur veterinärens ord klingar i huvudet från första hösten - "hon kan inte stå stilla, hon måste röra sig, annars kommer du få börja om på nytt" Känner bara hur all tid jag lagt ner bara är borta. 

Återbesök 14 dagar senare. TUR i oturen hade såret och benhinnan läkt ihop, de ville dock se henne en gång till för säkerhetsskull. 
Två dagar till på box och sedan fick en väldigt rastlös häst komma ut. 
Hon var skogstokig, såklart, hästar är inte gjorda för att stå stilla. Hon brallade loss i 10 min och sedan åt hon. Och åt och åt. 

Väl tillbaka på djursjukhuset för tredje gången, lyckas hon HALKA ur släpet så hon går ner på knä. När vi sedan kommer in och ska springa med henne - markerar hon på vänster fram. Jag höll ju på att svimma av. De böjde högt och lågt, men sådan tur var blev det bättre för varje böjning. 

Allting såg bra ut och vi fick godkännt att sätta igång!

Fortsättning följer!