Wonderful - kwpn f. 03

Så, den där dagen när jag träffade Fjonkan. 

Jag var i stallet och fixade inför hennes ankomst, när min vän ringde och sa "Få inte panik när du ser henne Jossan, hon är inte vacker". 
Jag tänkte att så farligt kan det väl inte vara. 
Jag var såklart superspänd när de rullade in på gården, men förstod också vad min vän menat. 
Ovårdad man, matt i pälsen, tom blick, trasiga hovar, smal, omusklad och såg mer ut som en lama än en häst. Inget skämt. 

Det första jag gjorde var att ringa hovslagaren, sedan fick hon en ordentlig borst och jag fixade till man och svans. 

Någon dag senare när hon fått en ordentlig pedikyr tänkte jag att det är dags att sitta upp. Man behöver inte vara speciellt hästkunnig för att känna att hon var låst i ryggen, det tog mig en halvtimme att få henne att slappna av i hals och rygg såpass att hon kunde gå med huvudet rakt fram och inte som en giraff. 

Vi jobbade på mjukgörande, men bokade också besök hos kiropraktor. Och det var här allting började. Hon knäckte till henne ordentligt och sa att hon mycket riktigt var låst i hela ryggen. Vi bokade återbesök 3 veckor senare med tankarna att om det går bra så ville nog jag köpa henne istället, eftersom jag såklart förälskat mig i henne. 
Väl hos kiropraktorn var hon halt på tre ben - veterinären som också fanns på plats sa indirekt - det är bara att avliva - inget att ha. 

Ja, ni kan ju tänka er käftsmällen. Jag vart helt förkrossad och ringde ägaren. Som tur var, världens bästa hästägare (måste förtydlga att det var alltså inte ägaren som haft henne när hon kom till mig utan Fjonkan hade varit utlånad, till någon som uppenbarligen inte brytt sig det minsta) som sa att det är klart vi ska ge henne en chans. 

Vi åkte till en klinik där de gick igenom hela hästen. Böjprov, longering, röntgen, ultraljud, tänder. 
Röntgen på rygg visade något liknande kissing spine, men ändå inte. Kotorna gick inte ihop helt men det behövs väldigt mycket muskler för att kunna förhindra att de går ihop. 
10 nålar med kortison i ryggen - en lättare inflammation i vänster bakknä (troligtvis kompensation) så det fick bli kortison även i knät. 

Hem med antiinflammatoriskt och smärtstillande i 3 veckor - sedan återbesök. 

Återbesök 1: Hon visade ingenting på böjprov och rörde sig bättre vid longering, men de var ändå inte helt nöjda, så hon fick 10 nålar kortison i ryggen igen. Hem med antiinflammatoriskt och smärtstillande (annan sort) och återbesök 4 veckor senare. 

Återbesök 2: Visar inget på böjprov, fin vid longering, vi gjorde även ridprov. Ryggen är så bra den kan bli - det är bara att fortsätta jobba henne. Unghästridning för att stärka och bygga upp. Men de tyckte att hon är lite stel i halsen - så det blev en röntgenbild. 
Då visar det sig att hon har "stelopererat" sig själv, dvs två kotor i halsen har växt ihop och inte nog med det, så har leden emellan dessa kotor blivit inflammerad. Kortison i halsen - hem med antiinflammatoriskt och smrätstillande, återbesök efter ytterligare 3 veckor. 

Återbesök 3: De var nu nöjda med henne och kände att de inte (tack och lov!!) ville behandla henne mer. Ett besök hos klinikens kiropraktor och vi fick åka hem med råd att regelbundet träffa kiropraktor/massör.

Efter detta beslutade jag att köpa henne - för vem skulle köpa en häst med detta bagage? Och hur mycket ägaren än älskade henne så hade hon inte möjlighet - så till ett förmånligt pris blev hon äntligen min. 

Fortsättning följer!

Bild 1 & 2 - Fjonkan några dagar efter att hon kom till mig 2016. 
Bild 3 - Ett år senare - 2017
Bild 4 - 2018.