Vi klarar oss inte hur länge som helst
Ridsporten går på knäna! Det är det många som gör just nu, jag vet, men vi måste hitta nya lösningar och prioritera rätt!
Det finns så mycket som talar för att just våran idrott ska gå att bedriva även under omständigheterna som råder runt om i landet under pandemin.
Vi befinner oss utomhus, det är ingen idrott som kräver närkontakt mellan utövare till skillnad från många andra sporter, inga gemensamma omklädningsrum och duschar etc.
Trots tävlingsstoppet så finns möjligheten till Pay and Jumper och öppen banträning, vilket såklart är något positivt. Så länge dessa arrangemang är tillåtna och kan fungera utifrån bestämmelser från högre instanser har jag dock svårt att acceptera varför riktiga tävlingsformer inte skulle vara genomförbara utifrån samma förutsättningar.
Ponnytävlingarna får i och för sig komma igång. Det är ju fint att vi värnar om våra barn och ungdomars idrottande. Men den prioriteringen har jag svårt för att motivera då det överlag behövs fler medhjälpare på ponnytävlingar. Vem ska köra bilen med släpet, hålla koll på tider, bära utrustning och sköta framhoppningen? Knappast ett barn på egen hand iallafall.
Sen kommer vi till det ekonomiska. Det är otroligt många som livnär sig på sin hästverksamhet och den står ju helt still i och med att tävlingarna upphört. De människor som drabbas hårt ekonomiskt av detta är ju normalt sett inte de ridande barnen, utan alla som arbetar inom hästnäringen. Beridare, unghästutbildare, försäljare, tränare, funktionärer, tävlingsarrangörer etc. Är det inte dessa yrkesgrupper som i första hand borde tas i beaktning? Även om jag såklart önskar att tävlandet fick komma igång för alla.
Om det blir tillåtet att arrangera tävlingar för barn och ungdomar, då får någon smart person gärna förklara för mig varför seniortävlingar inte kan vara genomförbara. Jag fattar helt enkelt inte.
På återseende!
Linn
