Betäcka eller inte?
Så många tankar kring detta.
Våren blev ju som sagt inte riktigt som jag tänkt mig.
Queen avslutade hösten med en felfri 1.20 i Heby och jag var så glad! Hade bestämt mig för att ge henne en liten vintervila för att sedan kicka igång våren tidigt, bli stabil i 1.20 och förhoppningsvis plocka lite priser. Hon är rätt snabb så chanserna till det såg jag var goda.
Så kom vintern. Eller det var ingen vinter. Det var lera. Lera och mörker till förbannelse. Just ja, om någon glömt bort det så kan jag meddela att det regnade konstant från oktober till februari! Att hålla igång sig själv och hästarna utan ridhus, i hällregn och mörker kräver mycket av mental styrka. Jag minns hur jag satt på sängkanten och dinglade med fötterna när klockan ringde. Visste varken ut eller in och jag såg framförallt inte ens handen framför mig när jag skulle försöka ta mig till hästkläderna för att hoppa i gummistövlarna.
I mars började jag ändå se ljuset i tunneln, tog tag i hoppträningarna och såg framför mig hur bra våren skulle bli. Debutera 1.30 innan sommaren!
Sen kom Corona. Covid-19.
Queen betedde sig allmänt ystert de första hoppträningarna. För den som inte träffat Queen så kan jag säga att det inte är något man skojar bort. Jag får alltid be publik/banpersonal på behörigt avstånd och gärna i ett hinder så att jag absolut inte kan råka komma för nära. När hon är pigg så kommer det gärna en glädjespark eller tjugo-två...
Vi hade lite sadelproblem men löste dessa.
Jag upplevde henne något oren/ojämn i ett bakben, men hoppa gick bra så jag vet inte om det var något eller bara hjärnspöken.
Tanken på att betecka har funnits där i bakhuvudet lite till och från under de senaste två åren. Hela tiden har jag tyckt att läget är dåligt.
Nu lagom till att hon har lugnat ner sig och gått riktigt bra de senaste träningarna så har jag bestämt mig. Jag orkar inte mer, det får bli bäbis istället!
Covid-19 tär på mitt humör och jag ser knappt hur jag skulle få till någon vettig start i år. Min ohästiga sambo ser gärna att vi åker på semester tillsammans, lagom till när tävlingarna drag igång. Han föredrar semester utan häst. Med tanke på att jag tycker att han är rätt hel-ylle så känns det som att det kan vara bra att göra som han önskar, åtmintstone några veckor per år. Det där med att ge och ta ni vet...
Så förhoppningsvis kommer ni få följa med på en föl-blir-till-med-nervös-förstföderska-resa här!
