Lövsta!

Jag kontaktade Lövsta för att få hjälp med rådgivning i mitt hingstval. Kände mig som en liten nervös sparv där min frågor säkerligen var högst irrelevanta, men som de profs de är, svarade de mig professionellt tillbaka. 
Jag är inte personen som läser långa informativa texter. Alltså att jag är på den nivån att jag läser rubriken i ett mejl, rad ett och två, eventuellt tredje och sedan den sista raden. På den sista raden står det oftast: "Ha en bra dag!" Det tycker jag alltid är trevligt att läsa, men ibland inser jag att eventuellt missar något däremellan.... Framförallt om texten innebär att jag behöver scrolla (där har tröttheten slagit mig som en käftsmäll)! Denna gång gav jag mig sjutton på att läsa igenom hela texten om vad som gäller ang mitt sto, huruvida hon är lämplig, vad som gäller vid brunst och hur det går till när man kommer till seminstationen. Svinbra och informativ text för övrigt.

Trots att tillvaron är som den är så fullkomligen rann dagarna iväg och det började verklige närma sig dag 21 efter sista brunsten. Gick och tänkte på dag 21 som ett mantra...på onsdag...på onsdag...på onsdag... Så vaknade jag upp på söndagen och det enda jag kunde tänka på var att det kanske var för sent på onsdag. Mejlade Lövsta, en söndag (!) och fick svar snabbt att jag var välkommen in morgonen därpå. Hejvaregår tänkte jag och ställde in mig mentalt på avfärd.

Upp tidigt måndag morgon, tvätta Drottningen så att hon sken finare än mina champagneglas från Orrefors och sedan iväg. 

Väl framme flöt det på så himla fint. Vi ställde oss i någon slags vänta sektion innan vi fick gå in för undersökning. Väl där studerade vi de som kom och gick. Innan jag förstod att det är flertalet tjejer, i ungefär samma längd och hårfärg, som jobbar med just seminavdelningen på Lövsta så tyckte jag att den där tjejen med blå Lövsta-västen hade väldigt många ston att betäcka...

In i seminboxarna. Fick ta följe på en så gullig tjej som berättade hur jag skulle gå, gav mig tips på hur jag skulle hålla dörren stängd med foten och var jag kunde hitta lite godis att ge under undersökningen så att hon håller sig lugn. Här någonstans började jag bli sådär ruggigt nervös. För vad? Vet inte.

Hade hjälp av en supergullig veterinär som glatt berättade att Queen faktiskt hade både äggstockar och livmoder. Hade aldrig haft en tanke på att hon inte skulle ha det!
Veterinären frågade om det var Queens första gång. Ja, svarade jag lite nervöst och utbröt sen alldeles stirrig: "MIN FÖRSTA GÅNG OCKSÅ!" 

Äggen fanns där, de var ca 2,2 och 2,5 millimeter stora. Det innebar att jag kunde lämna henne kvar där i väntan på nästa undersökningstillfälle.

Så sjuk känsla att lämna sin lilla prinsessa i en grushage och bara gå därifrån! ...och JA! Hon hade säkert inte kunnat vara på ett bättre ställe med mer kompetenta personer runt om sig och NEJ! Hon brydde sig säkert inte det minst om att jag gick... Men ändå!