Pommery LVST- skolstart

Pommery 2,5 år med sina dryga 170 cm får en tidig,  men långsam start på vuxenlivet. Jag känner att jag passar på när det är varmt och ljust ute. Snart blir jag återigen varse om att vi bor på landet, utan ridhus, utan gatubelysning och utan civilisation. Åtminstone verkar den försvinna på ena halvan av året... Tur att ridbanan fått en monstruös strålkastare som lyser upp den!

Pommery är en typisk slyngel-kille...eller har varit. Sävlig som en tonåring, naggandes på kompisarna i hagen och bitandes på grimskaftet. Tills den dagen jag tog in honom själv i stallet för första gången för att påbörja skolan. 

Mallig är nog rätt ord. Står som ett ljus på gången, uppbunden utan problem. Liten slow-start med bara träns på, med linan i grimman. Hur premiären gick? Jo tack: vänster varv gick bra. Höger varv - not so much. Han kunde inte riktigt springa och svänga samtidigt, vilket innebar att jag flög som en vante efter honom i flera varv. Klackarna djupt ner i gruset och jag mer eller mindre låg ner bakåtlutad. TUR för mig att unga odjur blir trötta fort och då blir snälla djur igen. Nästa dag gick det bättre.
Steg 2 blev ut på ridbanan med träns och gjord på. Likt en livrädd animerad seriefigur med många ben, hoppade han rakt upp i luften några gånger med stora näsborrar och fundersamma ögon. Sen var det inte mycket mer med det. 

Kände att vi behövde en utmaning, så jag sadlade på. Är det inte så att alla stall med unghästar har den där gamla och i sanningens namn hemska sadeln?! Den fula sadeln som bara används i början, för rädslan att de fina sadlarna ska fara illa? Vår är hemskt ful. Men fyller sin funktion. 
Var lite orolig för ett eventuellt sadeltvång, med tanke på att jag bara äger hopplattor och att då anläggningsytan blir bra mycket större. Det blev ingenting av med det. Han behöver nog större utmaningar än sadel, hängande stigbyglar och inspänningstyglar för att bli skärrad! Det skulle ju i och för sig vara den där stora vita stenen som Gårdsfrun målat...den är ingen favorit.

Nu kan jag stolt säga att vi minsann skrittar, travar och galopperar på linan stabilt i båda varven. Han gör det dessutom riktigt snyggt! Inte trodde väl jag att de där gängliga benen skulle kunna röra sig sådär tjusigt.

Malligheten då? Jo tack. Han går ut i hagen med högt huvud, helt obrydd av var flocken befinner sig för att mer stå och se på mig drömmande. När han väl återförenas med flocken så visar han upp sig med något litet bocksprång och verkligen tar plats. Sjukt söt!

Tänk så kul det är att få följa våra unga hästar till att bli ridhästar. Magiskt!

Pommery LVST 

född 2018e.

Heartbeat ue. Careful