Fullblod
Jag är rätt ny på det här området med omskolning av galoppörer. De är ju absolut mer hetlevrade hästar än halvbloden som är avlade för den engelska ridningen, men samtidigt har jag aldrig stött på ett fullblod som dragit sig för att arbeta och samarbeta.
Den största känsliga punkten med omskolning av galoppörer kan jag tycka är det här med skiljaktigheten i arbetet som hästen utför. En ridhäst ska gå i form, vara lösgjord, kunna skolor, samla sig. Medans ett fullblod ska springa fasansfullt snabbt (jag är inte insatt i galoppsporten🙈). Problemet där i omskolning till ridhäst ligger i att den livliga galoppören ska förstå sig på sitt nya arbete, varva ner och någonstans hitta en obekymrad sinnesstämning som kan ta in information på rätt sätt. Det krävs ett oändligt tålamod från ryttaren i vissa fall.
Med Senorita var allting väldigt fine redan från start. Trots att hon är en väldigt lugn individ så ville jag göra allting rätt från början med att longera med sadel, hänga på henne och sitta upp försiktigt med hjälp vid sidan. Individen är ju trots allt ny i disciplinen och begriper inte mitt språk fullständigt.
Långsidor på ridbanan och en slinga i skogen med framförallt sällskap har varit mitt största dilemma var det gäller fullblodens ofantliga vinnarförmåga som sitter djutet i deras minnebild.
Även en del bettproblem fick vi efterhand. En superkänslig mun och samtidigt en pigg häst är ingen bra kombo. Det enda som funkat på Senorita är bett från fagerbits som ligger helt stilla i munnen. Fullblod är känsliga och jag har nog aldrig utvecklat min sits så mycket sen jag började skola om Senorita, i början var minsta lilla förflyttning i sadeln galopp, men när ridningen väl blev en vardag och vi hittade sinnesro gick allting ändå väldigt snabbt framåt.
Kontakt i munnen är en sak som jag lätt föll tillbaka på gång på gång. En känslig hästmun vill ha en mjuk hand tyckte jag från början, men med lite kloka ord från min dressyrtränare i bakfickan så började jag även få förståelsen för det handlingsprogrammet. En häst som aldrig haft kontakt med en tygel kommer aldrig heller säga hej och ta egna intiativ till kontakten. Det krävs att jag är först på tonerna med mitt utförande innan min häst accepterar. Finns det ingen god kontakt så är det också svårt för hästen att finns sig i den nya tillvaron.
Jag gillar verkligen fullbloden! De har aldrig bangat på att arbeta och dessutom är min uppfattning att de är oerhört samarbetsvilliga. Inga rädisor att handskas med, bara coola hästar som ska förstå sig på. Precis som vilken unghäst som helst egentligen, men med lite andra förutsättningar.
(Senorita är till salu för dig som söker jordens snällaste häst!💗)
