Magkänslan ljuger aldrig
Det har verkligen varit mycket på senaste. Bakslag efter bakslag har kommit på rullande band, men man kommer alltid ur en svacka lite starkare och klokare.
Den här riktiga svackan har fått mig att tänka om en hel del. Därav har jag bland annat bestämt mig för att sälja en av hästarna i stallet. Jag har grundutbildat henne nu och insett att det är en bra allroundhäst, men ingen måttlig hopphäst för mig. Ibland får man tänka lite vad man faktiskt vill, är det projekthästar jag vill hålla på med eller är det hopphästar? Nu har jag ju faktiskt haft en del projekt det senaste året och jag har växt i mitt egna system, men det är ju trots allt hopphästar som drömmen är att ha i stallet.
Jag har inte tävlat på ett halvår, gjorde nån start på en c-ponny jag hade på tillridning tidigare i höst, men ingen start är gjord sen tidigt i somras med mina egna. Där ligger också en tanke bakom att kanske förändra i hästmaterialet som har förutsättningar att tränas upp till det jag vill. Chicago är väl den hästen jag tror mest på just nu, men han har många "psykiska problem" som sätter käppar i hjulet. Men vi jobbar på det och jag tror fortfarande fullt ut på honom.
Någonstans tror jag att man alltid kommer ur en svacka starkare och klokare. Det har varit mycket tårar över att Mango är utdömd och efter det har det blivit ännu fler motgångar. Men samtidigt har det ändrat mitt tankesätt och mitt upplägg för framtiden. Jag hoppas bara att jag fortsätter lyssna på magkänslan, för den ljuger aldrig.
