Hur man blir BÄST i Sverige

Jag gillar när det går fort, när man känner vinden i nacken flåsandes som när det kan finnas en risk med beslutet som helst ska fattas inom en halv sekund. Sport för mig handlar om att vinna, och för att vinna måsta man våga satsa! ”Du måste satsa för att vinna, därför vinner jag” är något jag använder så fort någon ifrågasätter min strategi vad gäller omhoppningar. Jag menar inte att jag alltid vinner, långt ifrån. Syftet med mitt motto är att fler ska våga satsa. Just detta tänkte jag mycket på i våras när jag var utomlands och tävlade. Där blev det väldigt tydligt att toppryttarna har ett mycket mer ”vinna eller försvinna” tänk. 

Hur blir man bättre på omhoppningar då?

Som alltid handlar det om träning i första hand. Det handlar inte om att vissa underbarn väljs till att bli bra på något. Talang i all ära, men som uttrycket ”Amateurs call it genius. Masters call it practice” lyder handlar det om att det är den som jobbar hårdast som vinner.  i slutkampen och som står med flest troféer. Jag är övertygad om att det är den inställningen som kommer ta dig längst både på fibersand banan men även i självaste livet.

Träningen i vardagen är grunden till din framgång.

Inte alltid det roligaste men det viktigaste. Resultatet på tävling är endast ett kvitto på hur mycket du har arbetat för att nå ditt mål. Självklart kan man inte träna på svängar i omhoppningar varenda dag. Att variera sitt träningspass från dag till dag är nyckeln. Att sätta upp nya övningar varje dag är otroligt nyttigt, dock tar det fem minuter längre, fem minuter mindre av Instagram & Snapchat, jobbigt ju ;)

Med detta sagt menar jag att jag (förutom att vinna) mycket hellre hamnar på sjunde plats men med bästa tiden dock ett ner, än att bli tvåa och tagen på tiden. Det inte många vet är att det, för mig, inte spelar någon roll vilken klass jag tävlar i. Om jag blir tvåa och slagen på tiden, eller fjärde placerad med ett ner men snabbast tid, blir jag missnöjd och det har man såklart rätt att vara. När jag startar en klass och blir slagen, så har jag svårt när någon kommer fram och säger grattis eller bra jobbat, eftersom den enda korrekta sanningen för mig just då i mitt tänk är att jag inte var tillräckligt bra för de klasserna just den helgen, dagen, eftermiddagen eller starten. För mig är det okej att vara sur och missnöjd, man får vara det, man ska vara det och man kommer vara det. Det är just denna princip som bygger upp hela världens tävlingssystem, jag var inte tillräckligt bra, synd, tråkigt, men den enda lösningen är att åka hem och träna, tills jag blir bättre, komma tillbaks och visa var skåpet ska stå.

Det jag vill ha sagt är att man får vara missnöjd, det är en del av sporten. Genom min karriär har jag skrikit för en tredje plats på Friends Arena, gråtit för en andra plats i svenska mästerskapen. Trots detta har jag tränat vidare med samma uthållighet och struktur. Jag använder min kreativitet och testar nya strategier och träningsvägar som både passar den psykiska och fysiska kontakten mellan mig och min häst.

Hur man än tränar eller hur upplägget än ser ut, så är det aldrig tillåtet att hata på hästen, den gör som du säger. Lyder den inte? Då är det du som ska träna ihop med hästen, så ni blir bättre. Stannar hästen? Träna på lägre höjder och mer på samarbetsövningar. Allt handlar om träning, det finns inget man blir bättre på utan att öva. Träning ger färdighet och din häst kommer stå på din sida alla dagar i veckan om du behandlar den som den förtjänar.

Mina hästar är fantastiska, de är som soldater. Dom ställer alltid upp och ger sitt yttersta eftersom jag har tränat dem till att vara starka fysiskt och att lyda mig på det sättet jag vill. Men dessa soldater är även mina bästa vänner, som aldrig viker sig och alltid finns där!

Hästarna är helt enkelt det bästa som hänt mig :)

Fortsätt träna och kämpa! Och fortsätt maila in era frågor eller ställ dom direkt på mina sociala medier:

Maila till philip@hastlycka.se